Havsöringlänkar: Havsöring på Österlen Havsöringfisket 2003

Till Skåne åker vi varje vår för att fiska havsöring. Skall man var ärlig har väl inte alltid fisket varit direkt lysande, men det finns så mycket annat runt fisket härnere och det uppväger eventuellt dåligt fiske med råge ("drekken").T.ex. den speciella miljön, naturen, de förvånansvärt många vilda djuren (Älgar, Hjortar, Rådjur, Harar, Kaniner m.m). Rovfåglarna (Kungs eller Havsörn om man har tur, Glada och olika Vråkar) samt många Fasaner på åkrarna. Dessutom går det massvis av enormt stora fågelsträck längs kusten vid denna årstiden. Vissa år har vi fiskat i full snöstorm, andra åri vadarbyxor och T-shirt. Vid denna tid på året är vädret lynnigt som t.ex när vi fiskat från gryning till sen eftermiddag i Vik där dimman var tätare än vid kriget i Lütsen och den råa kylan trängde genom alla kläder. Sent den dagen bestämde några av oss för att göra ett sista försök söderut (övriga åkte hem till stugvärmen). Vi slängde oss i bussen och efter en halvtimmas färd närmade vi oss den tilltänkta fiskeplatsen. Vi kom till "paradiset" en svag sydostlig bris drog in i bukten, vattnet glittrade i solljuset med andra ord perfekta förhållanden.De flesta av oss var trötta efter en mycket tidig morgon och en lång dags resultatlöst spöslitande så vi lade oss i gräset och bara njöt av kvällssolen. "Picko" var den av oss som först greppade spöt och började vada ut mot revet. Vi kikade slött och förstrött när han svepte ut sitt första kast, men när han fått in det andra kastet halvvägs kom vi fort på fötterna. Han skrek nämligen "FISK" så det ekade runt bukten och vi såg alla med en gång att det var en ordentligt stor fisk han fått på. Thomas slängde upp sin videokamera och började filma den vilda fighten. "Picko" lyckades en stund senare landa sin hittills största "skåneblänkare" som visade sig väga dryga 5-kilo och var i toppkondition. Vi andra (Bill, Kenneth och jag) vadade ut med racerfart, vi visste ju sedan tidigare att finns det en finns det flera. Redan i mitt första kast small det på en öring på mitt hemmagjorda skånespecial. Den följde snällt med ända tills det var 10 meter kvar, då började cirkusen, korta hårda rusningar åt alla håll.Efter en kaotisk fight lyckades jag få min hittills största skåneblänkare i håven. Puh! Den visade sig väga drygt 4,5 kilo och var som "Pickos" i toppkondition. När jag vadade ut igen såg jag att även Kenneth hade något stort på gång. Han hade ingen håv med ut så han behövde assistans. Och det fick han med råge (av Picko) öringen rusade förbi båda in mot land och ut igen. Nytt försök (den följde med snällt nu) men när öringen fick syn på dessa två "skumma" figurer fick den nya krafter och rusade ut igen. Nåväl efter 3:e försöket låg den lyckligt i håvgarnet och såg ut att vara aningen STÖRRE än Pickos, vilket bekymrade honom. När öringen vägts visade det sig att Pickos vägde 50 gram mer och därmed hade han (som det senare visade sig) landat veckans största öring. Under tiden detta hände fick jag ett hugg igen. Denna gång väldigt långt ut, fisken var stor det kändes direkt men den följde snällt med in (alldeles för snällt). För när den fick syn på mig eller om den fattade vad som var på "G" blev det samma visa som förut fast värre. Den rusade åt (jag höll på att skriva) flera håll på samma gång tycktes det. Men till slut verkade den stora öringen spak och mogen att vila i håvgarnet. Men icke, Precis när jag fått ner håven rusade den rakt in i håvgarnet varvid en av krokarna givetvis fastnade på utsidan. Så var det med det, givetvis skulle jag backat in mot land och helt enkelt strandat den stora öringen istället. Under tiden hade Thomas slängt från sig videokameran och rusat ut. Han fick hugg nästan omgående och kunde snart håva en fin 3-kilos öring. Bill vadade snabbt längre bort och fick hugg också där, men den fisken klarade sig slutligen undan med hedern i behåll. Om man kan säga så, men Bill fick i alla fall känna på en av "di store blanke". Sent på kvälllen kom vi hem stugan vi hyrt. Gissa om de andra ("soffliggarna") blev långa i ansiktet när vi kom in i stugan en efter en och presenterade den ena öringen större än den andra. Ja det var verkligen kul, och det bästa var att en stor del av fisket finns på video. Tack för det Thomas ! © Dan Olofsson

Åter